I går läste jag i ARRLs antenn-handbok, som säger:
In free space—with the antenna remote from everything
else—the theoretical impedance of a physically halfwave
long antenna made of an infinitely thin conductor
is 73 + j 42.5 Ω. This antenna exhibits both resistance
and reactance. The positive sign in the + j 42.5-Ω reactive
term indicates that the antenna exhibits an inductive
reactance at its feed point.
Samtidigt kan man läsa om magnetiska lopantenner med strålningsimpedans om 0.1 ohm som uppnår relativt god verkningsgrad >50 % utifrån att antennens egen impedans hålls väldigt låg.
Jag kör en multibandsvertikal som täcker 3.5(2) - 30 MHz som ger rapporten 5.5 - 5.7 i Kanada vid 300 W slutsteg inkopplat. SWR < 2 i hela området !
En ren resistor säger somliga - men praktiken visar att den strålar även den.
Idag testade jag med att slå av slutstegets 300W och gå ut med <20W. Beroende på mottagar-QTH så gav det rapporten oförändrat - 10 DB ner i signalstyrka. Detta var på 80 m dipol på 13.5 m höjd.
Slutsatser av detta?
Jo, att i Italien finns det mycket kiloWatt:en, som bara rinner över från operatörer med mera kiloWatt än tid att vänta!
tisdag 9 februari 2010
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar